Little Ghost

I bland känner man sig så ensam. Har en svacka idag. Två nätter i rad har varit söömnlösa på grund av att min dotter sovit oroligt. Två dagar har varit jobbiga. Gårdagen gick att klara sig igenom, trodde bara att lilla snurp var trött efter helgen, men att hon sedan beter sig likadant idag tar knäcken på mig! Hon vill inte äta, hon vägrar sova, när hon precis har sovit är hon trött. Hon vill inte ligga och leka själv utan de enda stunder hon verkar lugn är i min famn. Att gå runt och bära på 7 kilo som rör sig hela tiden gör att man inte får mycket annat gjort, vilket i sin tur resulterar till att jag känner mig som världens sämsta mamma som inte hittar på mer saker med min lilla bebis och världens sämsta sambo som inte ens orkar sätta på tvättmaskinen. Innehållslösa ddagar utan stimulans. Precis så känns det nu. Älskar min dotter och det är fantastiskt att följa hennes utveckling, men utan sömn, egen tid, chans att prata av sig, fullt fokus 24/7 så tappar man snabbt orken. Började gråta idag när jag försökte lägga henne för att sova och hon vägrade. Hon sparkar ifrån och vägrar! Efter ett tag gick det, som om hon kände på sig att mamma inte klarar mycket fler protester än såhär, men då hade tårarna redan kommit.

Det är så konstigt hur veckor tom dagar kan kännas så annorlunda. Förra veckan var vi busy, det var full rulle! Jag kände mig väldigt bekväm i min roll, snurpan hade rutiner och jag hade vänner att prata med. Varje kväll hade vi gäster och helgen fortsatte i samma anda. Nu känner jag mig väldigt ensam. Ingen hör av sig, ingen försår. Allt är jobbigt och jag har ingenting att se fram emot. Hoppas att allt vänder!