Little Ghost

jag tror att hennes hunger har mättats lite mer nu efter att vi proppar henne med 200ml vid varje måltid istället som tidigare 150ml. Har dessutom börjat med NAAN 2 en vecka tidigare (mjölkersättning för 4 månaders bebisar), och hon verkar hur nöjd som helst.

Jag börjar sakta medn säkert att få tillbaka min kropp.

ps. sluta amma var inet aktivt val för mig, så jag vill inte ha en massa elaka kommentarer om att jag borde amma henne längre än såhär. Jag vet det, men min lilla tjej föredrar mjölkersättningen och jag har delammat henne till nu.

Min lilla älskling har sovit hela natten! Vi nattade henne igår kväll klockan 19 och hon vaknade klockan 7 imorse. Då matade min sambo henne, bytte blöja och sedan somnade lill snurpan om igen till klockan 9.30, hallelulja! Hon har fått en tand! Inte ens 4 månader och en liten tand tittar fram. Inte konstigt att förra veckan var full med protester. Som jag skrev så, det är märkligt hur veckor kan skilja så mycket från varandra. Nu känner jag att livet leker och jag är såååååå nöjd! Lyckligaste människan i världen!

I bland känner man sig så ensam. Har en svacka idag. Två nätter i rad har varit söömnlösa på grund av att min dotter sovit oroligt. Två dagar har varit jobbiga. Gårdagen gick att klara sig igenom, trodde bara att lilla snurp var trött efter helgen, men att hon sedan beter sig likadant idag tar knäcken på mig! Hon vill inte äta, hon vägrar sova, när hon precis har sovit är hon trött. Hon vill inte ligga och leka själv utan de enda stunder hon verkar lugn är i min famn. Att gå runt och bära på 7 kilo som rör sig hela tiden gör att man inte får mycket annat gjort, vilket i sin tur resulterar till att jag känner mig som världens sämsta mamma som inte hittar på mer saker med min lilla bebis och världens sämsta sambo som inte ens orkar sätta på tvättmaskinen. Innehållslösa ddagar utan stimulans. Precis så känns det nu. Älskar min dotter och det är fantastiskt att följa hennes utveckling, men utan sömn, egen tid, chans att prata av sig, fullt fokus 24/7 så tappar man snabbt orken. Började gråta idag när jag försökte lägga henne för att sova och hon vägrade. Hon sparkar ifrån och vägrar! Efter ett tag gick det, som om hon kände på sig att mamma inte klarar mycket fler protester än såhär, men då hade tårarna redan kommit.

Det är så konstigt hur veckor tom dagar kan kännas så annorlunda. Förra veckan var vi busy, det var full rulle! Jag kände mig väldigt bekväm i min roll, snurpan hade rutiner och jag hade vänner att prata med. Varje kväll hade vi gäster och helgen fortsatte i samma anda. Nu känner jag mig väldigt ensam. Ingen hör av sig, ingen försår. Allt är jobbigt och jag har ingenting att se fram emot. Hoppas att allt vänder!