Little Ghost

Vilken seg dag. Lilltjejen har knappt sovit på två nätter vilket innebär att jag inte  heller har fått det. Hon fick sin andra vaccinering i onsdags och tydligen kan de små liven känna av ganska mycket efteråt. Hoppas på en bättre natt!

När vi var uppe på Barnavårdscentralen i onsdags träffade jag en annan mamma där som hade en dotter i samma ålder som min. Vi började prata och till en början var hon väldigt trevlig. Allt efter att diskussionen fortsatte blev jag mer och mer irriterad...

Andra mamman: Jaha, men om du har en dotter i samma ålder, hur kommer det sig att du aldrig har varit med på föräldrarträffarna (BVC anordnar grupper för föräldrar med barn i samma ålder under de första halvåret som förälder)

Jag: jag vet... jag har tänkt att gå, men det har liksom aldrig blivit av. Dessutom har min syster en son som är 2 månader äldre än min dotter, så jag får all infromation jag behöver från henne.

Andra mamman: Jag har också en syster som just har fått barn, men jag tycker att det är så viktigt att träffa andra kvinnor i samma situation, bla bla... Men hur länge ska du vara föräldrarledig då?

(under första delen av vårt samtal kände jag att hon sökte kontakt och eventuellt ville fråga om vi skulle ses nån gång, men det ändrade sig ganska snart)

Jag: Bara i 1/2 år till. Börjar i September - 09, rätt kort tid, men jag måste tillbaka till jobbet känner jag. Och du?

Andra mamman: Jag börjar jobba igen i juni. Vi delar lika jag och min man. Jag tycker att det är jätte viktigt. Han kan aldrig annars föreställa sig hur det är att vara hemma med barn, hur mkt han än skulle vilja. Vi kör 50/50. Det tycker jag att alla borde göra! Ska din kille vara ledig sen?

Jag: Eh... asså vi tänkte att han kanske skulle vara ledig 3 månader from September, men om lillsnurpan kommer in på dagis i August sparar han sina 3 månader till senare.

Andra mamman: Jaha.. så han kanske inte ska vara hemma någonting (hennes röst ändrade tonläge och den kemiska kontakten jag kände att vi kanske hade till en början försvann!) Alla pappor borde vara hemma! Jag förstår inte varför man inte delar lika, det ska vara jämnställt. Sen är jag ju super feminist också..

Jag: Jo... han vill ju vara hemma, men vi får se hur det blir. Han är ju jätte engagerad i familjen på fritiden och han tar verkligen lika mycket ansvar som jag och ger mig avlastning när ja behöver, men visst är det inte samma sak som att vara hemma heltid, men det blir som det blir...

Andra mamman: Jag tycker att det är jätte viktigt för förhållandet att man är föräldrarledig båda två! Min man tar också ansvar och prioriterar familjen, men det blir aldrig riktigt bra om inte båda föräldrarna ör hemma med barnet.
(Hon börjar klä på sin dotter och reser sig upp och berättar vilken tid och plats föräldrar gruppen möts varje vecka och bjuder in mig, av tonen att bedömma, mer som en artighets gest)

Jag: Okej, vi kanske ses då...

Andra mamman (med en sarkastisk röst): Ja... fast om du inte har lyckats ta dig till föräldrar gruppen är väl inte sanorlikheten så stor att du tar dig dit..

Jag: Vi får se. Hej hej

Andra mamman: Hej då, vi kanske ses.

Alltså! Wot!!!? Vad menas med "om du inte har LYCKATS!?" Just det ordvalet.. Att jag aldrig har gått på föräldrar träffarna var faktiskt ett aktivt val. För att slippa sitta och höra på sådana som hon! Vad ger henne rätten att bedömma hurvida jag har lyckats gå på en föräldrar träff eller inte? Fan! Nu i efterhand önskar jag att jag svarat: Men jag är säkert 10 år yngre än dig, jag har kompisar som fortfarande pluggar och som jag kan umgås med på dagarna och jag behöver inte gå på föräldrargrupper för att få stimulans i min vardag! Jag letar inte kompisar i kvinnor som har barn i samma ålder som mitt eget utan jag letar kompisar efter vilken stimulans de ger mig... men vi är väl olika! Jag är inte intresserad av att sitta med en bunt mammor och diskutera bajs och kräks och vems unge som lärde sig krypa först och så vidare. Detger mig inget...

OBS! Jag förstår att en del kvinnor går i föräldrargrupper och jag tycker att det är super att de finns. Alla har olika behov och för mig i min situation könner jag inte att jag prioriterar att läga min tid på dåna träffar. Jag blir bara så arg när någon som hon, inte vill förstå sig på andra människors val.

Dessutom har hon ingen som helst rätt i att analysera vårt val av uppdelning av föräldrarledighet! Sånna som hon ger feminismen ett dåligt rykte!

Jag är feminist, men jag tror på individualismen. Man kan inte dra alla genom samma kam, och jag avskyr all jämnställdhet propaganda vars slutsats är "bara för att". Man måste ju förstå att olika val passar olika personer. Man prioriterar olika av den anledningen att man blir lyckligare av olika val. Förstår inte en del människor det?

Anldeningen till min upprördhet är för att jag har stött på fler kvinnor med samma åsikter om uppdelning av föräldrarledighet som den "andra mamman". En del av dem har tom gått till angrepp mot andra mammor som inte har valt att göra så som dessa "super feminister" förespråkar. Jag tycker att det är på gränsen till mobbing och jag önskar lite mer vidgade vyer hos dessa super feminister. I allmänhet önskar jag lite mer ödmjukhet i mammor.

Man gör olika val i livet och så läne dessa val är akiva ska väl alla vara nöjda?

Nu är det fredag och jag ska dricka vin med min sambo! Värma upp inför 30 års festen imorgon kväll!

Trevlig kväll